”Ett välfungerande system går fort att rasera men tar lång tid att bygga upp” – Pressreturs VD om producentansvarets framtid

Senast 31 mars ska den pågående avfallsutredningen presentera sitt förslag till uppdelning av det producentansvar som fungerat i över 20 år och som överträffat regeringens mål om återvinning. Samtidigt som utredningen är i sin slutfas har riksdagen beslutat att man inte vill se en nedmontering av näringslivets ansvar och föreslår att utredningen läggs i byrålådan. Vi har träffat Andreas Boo, VD för Pressretur som nyligen mött utredaren Mia Torpe tillsammans med företrädare för förpacknings- och tidningsinsamlingen samt Svensk Glasåtervinning.

Andreas, hur ser du på situationen just nu?

Å ena sidan är det väldigt positivt att en majoritet i riksdagen har sett att vår framgång i Sverige när det gäller insamling och återvinning till nya produkter bygger på en helhet, ett obrutet producentansvar från vagga till grav. Tillsammans med ett fördjupat samarbete med kommunerna gör det att vi kan nå återvinningsmålen till år 2020 för alla material, inte bara tidningar som redan idag samlas in till över 90 %, varav 100 % återvinns.

Å andra sidan är det djupt oroande med en utredning som fortsatt arbetar med inriktningen att riva upp nuvarande producentansvar och en politisk diskussion som inte tar hänsyn till de återvunna materialens konkurrenskraft. Ett ensidigt och oreserverat fokus på ökad insamlingsservice ger ökade kostnader och kan därför i själva verket motverka en cirkulär ekonomi. En omotiverad risk när 90 % av hushållen säger sig vara nöjda med systemet idag. Frågan blir vad som ska lagas om ingenting är trasigt!

Skogs- och pappersindustrin oroas av stora konsekvenser för råvaruförsörjningen om ett nationellt samordnat system bryts upp i ett ansvar för 290 kommuner. Vilken analys gör utredningen av detta?

Tyvärr har vi ännu inte sett en sådan konsekvensanalys eller för den delen ens ett förslag om vilka krav som ska ställas på kommunerna. Min bild är att om man väljer att undvika lagändring och riksdagsbeslut så kan man inte heller ställa krav på kommunerna vilket ger industrin ytterst osäkra förutsättningar.

Men allvarligast är att hela konsekvensanalysen lyst med sin frånvaro. Vi sätter vårt hopp till den externa och fristående aktören SWECO som ska granska utredningsförslaget samt redovisa ”samhällsekonomiska och andra konsekvenser för alla berörda aktörer”. Anmärkningsvärt nog är det dock först nu, efter delrapport till utredningen, som de tagit kontakt med oss aktörer. Att hantera en genomgripande systemförändring som berör svensk industri på detta sätt är inte seriöst.

En kommunalisering är en stor förändring som enligt lagstiftningen måste kunna motiveras. Vilka är de skäl du möter?

De är oklara. Vi överträffar uppsatta mål men samtidigt i den politiska debatten hävdas att hushållen inte vet vad de ska göra, de sägs inte förstå varför pulkor och ketchupflaskor ska hanteras olika. Jag ser verkligheten annorlunda, många har stenkoll på hur och vart man återvinner. Återvinning av glas och tidningar på över 90 % visar att systemet möter hushållens engagemang för miljön på ett resurseffektivt sätt som gör återvunna material konkurrenskraftiga.

Känner du att ni som bransch haft möjlighet att föra fram argumenten?

Utredaren har besökt pappersbruket i Hylte och vi har haft möten. Men vår utmaning är att vi inte haft ett alternativ att ha synpunkter på. Och vår problematisering av att stycka producentansvaret har inte alltid varit välkommen då man sagt att det är en fråga om hur, inte om. Eftersom man redan från dag ett bestämt utredningens resultat har vi sannolikt inte varit en favorit som samtalspartner.

Men om utredningen inte läggs i den byrålåda som riksdagsmajoriteten öppnat kommer sannolikt nya utredningar och processer ta vid. Utifrån utredarens muntliga rapport ser jag stora behov av kompletteringar innan ett heltäckande förslag enligt direktivet finns på bordet. Det återstår många frågetecken om hur material, materialmängd, tillsyn, kvalitet, kostnad, ersättnings- och övergångslösningar ska hanteras i framtiden.

Sammanfattningsvis har det inte funnits förutsättningar för konstruktiva inspel gällande det system vi förvaltat i över 20 år då ett trovärdigt alternativ saknas. Om regeringen vill trotsa riksdagsmajoriteten förväntar vi oss därför att utredningens förslag och konsekvensanalys skickas ut på remiss. Allt annat vore oacceptabelt.

Vad innebär den fortsatta osäkerheten?

När det saknas politiskt stöd för att driva det här vidare är det klart att vi hade önskat att man lagt ner idén och istället fokuserat på att få nuvarande system att fungera så bra som möjligt, i enlighet med tidigare beslut, den s.k. augustiförordningen. Istället har vi nu fortsatt osäkerhet, och problem att motivera vidare investeringar. Det vore katastrofalt för producenterna att stå kvar med ansvar för återvinningen men helt utan möjlighet att påverka sina utgifter för insamling.

Osäkerhet och uteblivna reformer för ökad tillsyn innebär också att systemet riskerar att vittra sönder då enskilda aktörer utnyttjar situationen.

Hur har utredningen hanterat frågan om måluppfyllelse 2020?

2020 ligger väldigt nära i tid, och miljömålen äventyras av att vi tvingas sväva i osäkerhet. Även utredaren ger uttryck för en lång omställningstid då existerande avtal på marknaden helt enkelt förväntas löpa ut för att minska mängden rättsliga tvister och ersättningsanspråk. Ett väl fungerande system går fort att rasera men tar lång tid att bygga upp.

Vilka är dina viktigaste skäl till att ni ska få fortsatt förtroende?

  1. Dagens måluppfyllelse och hushållens förtroende
  2. Etablerad service och tillgänglighet i hela landet, i alla kommuner
  3. Det obrutna ansvaret som möjliggör att göra nya produkter av insamlat avfall
  4. En tydlig ambition om att utveckla systemet och fördjupa samarbetet med landets kommuner
  5. Nya mål till 2020 kräver utveckling, inte avveckling av dagens system

Vad kan vi idag säga om nästa steg?

Det finns inga krav på att utredningen presenteras offentligt eftersom att det är en intern utredning på Miljödepartementet. Däremot vore det anständigt att en publicering ändå sker med tanke på hur mycket utredningen påverkar externa aktörer, existerande avtal och förutsättningar för återvinningsindustrin.

Förslaget vi fått redovisat är fragmenterat, otydligt och ofärdigt. Utredningen kan visserligen bli klar i tid, men det kommer krävas mycket ytterligare arbete för att något förslag ska kunna verkställas, inte minst av Naturvårdsverket.

Vad skulle du önska dig som ansvarig för tidningsåtervinningen?

Arbetsro, långsiktighet, samarbete med landets kommuner och utrymme att fokusera på att exempelvis utbilda nya generationer i en framgångsrik återvinning. Vi behöver en politisk samsyn. Så länge vi når regeringens mål är det rimligt att vi får fortsatt förtroende för både insamling och återvinning.