Historielös avfallspolitik leder fel!

När debatten handlar om ”sopreform” utan fokus på återvinningsprocessen eller när material blandas så att återvinning till nya produkter försvåras avslöjas en historielöshet i dagens avfallspolitik. Grunden för dagens framgångsrika återvinning lades redan 1992 vid FN:s stora miljökonferens i Rio där hållbar utveckling etablerades som begrepp. Sveriges regering la som ett nästa steg fram ”Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling” och producentansvaret var fött.

En av Riokonferensens stora frågor som präglade miljöpolitiken då var att minska resursanvändningen. I regeringens proposition från februari 1993 pratas om att hållbar utveckling kräver cyklisk materialhantering – ett kretsloppssamhälle. Tjugofem år senare pratar vi om cirkulär ekonomi.

Då såg man ett behov av att skapa nya flöden för förpackningsmaterial för att minska deponi och förbränning av något som kan återvinnas. Tidningsinsamling visade vägen. Nu diskuteras av bekvämlighetsskäl att slå ihop hanteringen igen trots att slutdestinationen fortfarande ska vara olika då förpackningar och tidningar ska återvinnas, inte brännas.

Grunden för producentansvaret som verktyg för kretsloppssamhället var en insikt om det industriella perspektivet. Materialflödets kommersiella värde för att skapa efterfrågan var en utgångspunkt i propositionen som krävde effektiva system och låga kostnader. Därför har dagens producentansvar inte haft samma kostnadsutveckling som exempelvis kommunal sophantering. Nils Holgersson-utredningen visar att avfallskostnaderna har ökat med drygt 75 % sedan 1996, samtidigt som KPI (konsumentprisindex) ökat med under 25 %.

Idag aviserar miljöminister Karolina Skog en ”sopreform” där enkelhet för hushållen sägs vara högsta prioritet vilket väckt frågetecken från de aktörer som idag ser avfall som en resurs och med fokus på effektiva system vill öka konkurrenskraften för materialåtervinning.

Att inte göra en systemanalys av vad som krävs för att material återvinns till nya produkter är historielöst och leder fel säger Andreas Boo, Vd för Pressretur i en kommentar. Vår bild är att man övergett den systemanalys som var grunden för dagens system. Det verkar finnas en övertro på att insamlat material är efterfrågat och har ett högt värde som kan finansiera gränslös service. Vill vi att svenska pappersbruk fortsatt ska använda returpapper så måste den råvaran vara konkurrenskraftig fortsätter han och pekar på att de flesta material idag är förknippade med en kostnad då utvinning av nya ändliga resurser fortfarande är för billigt.

Men vad är då orsaken till dagens debatt? I propositionen från 1993 finns tydliga skrivningar om att exempelvis plast från ändliga resurser måste återvinnas och att varor måste designas för återvinning.

Önskvärt hade varit att vi kommit längre på alla områden även om de nationella målen uppnås redan idag, ambitionerna måste öka över hela linjen. Men att regelverk och incitament inom alla områden inte gett önskad effekt kan inte vara skäl att överge de framgångar vi uppnått. Fokus måste vara på att dra lärdomar och titta på materialflöden samt efterfrågan istället för insamling, menar Andreas Boo.

Det perspektivet stödjs av både aktuella debattartiklar från Återvinningsindustrierna och Ragn-Sells. I ett debattinlägg från januari beskriver Ragn-Sells det förslag till nationell avfallsplan för 2018-2023 som presenterades innan jul som ”ett rop på hjälp”. De efterfrågar att avfallsplanen görs om till en resursplan, att regeringen tar fram en särskild plan för kritiska råvaror och att lagen om offentlig görs om för att se till att återvunnet material är ett krav.

Miljöminister Karolina Skog bemöter kritiken och understryker att även om Ragn-Sells belyser viktiga punkter i regeringens åtagande så bör fokus ligga på att underlätta för medborgarna att återvinna rätt – något som hon menar är alltför svårt idag. Det som inte omnämns i miljöministerns inlägg är att så många som 9 av 10 svenskar faktiskt återvinner sina tidningar och papper. Pressretur uppmanar därför Karolina Skog att istället för att prata om skräp som medborgarna vill bli av med, se att medborgarna själva sätter ett värde på papper som en värdefull råvara och resurs. Allt enligt de insikter som formade svensk miljöpolitik efter Rio 1992.

Vi ligger idag i framkant internationellt och regeringen bör främja den ställningen genom att utöka producentansvaret och stärka grundsystemet, till exempel enligt den modell som FTI nyligen föreslog, sammanfattar Andreas Boo.