Lena Ek: ”Producentansvaret är en av hörnstenarna i den svenska miljöpolitiken”

Producentansvaret har utretts åtskilliga gånger sedan 2001, både genom statliga utredningar och genomgripande analyser från Naturvårdsverket. Alla tidigare beredningar i regeringskansliet har landat i ett bibehållet producentansvar där höga insamlings- och återvinningsresultat varit avgörande och den nuvarande utformningen ansetts miljömässigt och samhällsekonomiskt motiverad.

Under hösten 2014 beslutade regeringen, med dåvarande miljöminister Lena Ek i spetsen, om att reglera producentansvaret i Avfallspaketet som innehöll nya skarpare miljömål till 2020, myndighetsuppdrag till Naturvårdsverket samt en ny förordning, den s.k. Augustiförordningen. Lena Ek, numera ordförande i Södra – en ekonomisk förening med mer än 50 000 sydsvenska skogsägare, vill även i fortsättningen att producenterna ska ansvara för insamlingen.

– Producentansvaret är en av hörnstenarna i den svenska miljöpolitiken med utgångspunkt i att den som sätter produkter på marknaden även har ansvar för att ta hand om avfallet, eller helst se till att materialet cirkulerar. I olika kommuner kan man möta producentansvaret med lokala initiativ, så länge det blir enklare för konsumenten, kvalitén garanteras och man kommer överens om materialet.

 

Lena Ek 2- En genomsnittlig Södragård på 50 hektar klimatkompenserar för 40 svenskar varje år! I Lena Eks nuvarande position som ordförande i Södra är miljöarbetet ständigt närvarande och skogen anses vara en viktig pusselbit i omställningen till en bioekonomi. Foto: Henrik Björnsson/Södra

 

Arbetet med producentansvaret har fortgått sedan början på 90-talet och gett väldigt goda resultat: pappersfiber t.ex. återanvänds många gånger innan det förbränns vilket visar på det välfungerande system vi har i Sverige idag, som även ligger i framkant internationellt. Den höga återvinningsgraden till trots har frågan om producentansvaret ännu en gång utretts under det gångna året – något som Lena Ek menar är förödande för innovationen på området, både vad gäller vidareutvecklingen av systemet och nya produkter.

– Investeringar i anläggningar och nya tekniker uteblir p.g.a. den bristande långsiktigheten. Den innovations- och utvecklingsenergi inom sektorn, pådriven av både konsumentefterfrågan och av ny europeisk lagstiftning, är krafter man ska vara rädd om!

Framöver vill Lena Ek att producentansvaret breddas till fler produktkategorier, bl.a. nämner hon textilier och plastpåsar som exempel på produkter som bör regleras av ett insamlingsansvar. Vidare anser hon att Sverige är moget för att ytterligare höja insamlingsnivåerna i takt med att systemet utvecklas och det blir enklare för konsumenterna att återvinna.

– Även om vi ligger bra till internationellt har Sverige en stor potential att ytterligare öka insamlingsgraden av både de befintliga fraktionerna och nya materialslag.

En annan fråga som Lena Ek lyfter fram är de nya reglerna som nu introduceras inom EU där produkter framöver måste konstrueras så att de enkelt går att ta isär och återanvändas eller återvinnas. Denna typ av lagstiftning på producentområdet bör också ses över och implementeras i Sverige, avslutar hon.