Reflektioner från European Paper Week 2016

Det har gått drygt två veckor sedan jag kom hem från den årliga European Paper Week i Bryssel – en konferens som jag deltagit i flera år i rad nu. Under mitt besök hann jag också med givande möten med personer i branschen och inom rådet och Europaparlamentet (EP).

Sammanfattningsvis hade programpunkterna under konferensdagarna hög ambitionsnivå och det fördes konkreta samtal om resan framåt för branschen, bland annat om hur omställningen av skogsindustrin ska finansieras. Var ska pengarna tas och hur ska det göras? Tyvärr saknades konkreta svar på samma frågor och jag hade gärna sett en djupare analys av de utmaningar som skogsindustrin står inför globalt sett. I år var inte frågan om cirkulär ekonomi lika närvarande på agendan för konferensen som tidigare – begreppet är redan etablerat och det är helt naturligt att Skogsindustrin är en central del av densamma. Men för oss som kontinuerligt arbetar med att förbättra och utveckla återvinningssystemet är frågan lika aktuell.

Utvecklingen i de politiska förhandlingarna om förpacknings- och avfallsdirektiven ser inte så väldigt ljus ut från ett svenskt, ambitiöst perspektiv. Det är märkbart att händelser i omvärlden har satt sina spår, inte minst Brexit som påverkat det dagliga förhandlingsarbetet både i rådet och Europaparlamentet och orsakat en mer avvaktande, trög förhandlingstakt. Rådet går långsamt fram och rapporten från EP:s miljöutskott (ENVI) förväntas först i slutet av januari. Förhandlingen mellan rådet och EP kommer troligen inte påbörjas förrän tidigast i april.

En specifik fråga som diskuteras både i rådet och EP är mätpunkten för återvinning – om mätning ska ske vid insamlingen av materialet, eller i själva återvinningssteget vid den återvinnande fabriken. Mätningen är grunden för den statistik som tas fram för varje EU-land och som idag inte är enhetlig. I nuläget diskuteras flera olika alternativ och risken finns att medlemsstaterna inte klarar av att komma överens, utan istället beslutar om en option att välja mätmetod. Det gör statistiken svår att använda för att jämföra utfallet i olika länder. Den ena metoden riskerar att blåsa upp siffrorna inom EU då det i praktiken innebär att avfallet kan exporteras eller förbrännas efter fastställandet av insamlingsmängden. Mätningar i anslutning till pappersbruken – den svenska standarden sedan länge – innebär en högre ambitionsnivå och att de insamlade mängderna återvinns inom unionen. Kommissionen å sin sida vill ha en än mer långtgående mätmetod. Vår förhoppning är att den svenska ordningen som ligger mittemellan blir den som trots allt vinner framgång.

En annan konkret fråga som diskuteras i förhandlingarna är definitionen av en producent och var producenternas ansvar slutar. Det blir viktigt att hitta en balans där vi kan upprätthålla varje medlemsstats praktiska lösningar samtidigt som ansvaret förblir strikt. I Sverige har producentansvaret tjänat oss väl och bidragit till ett effektivt återvinningssystem med höga återvinningsgrader – idag återvinner vi över 90 procent av alla tidningar!

Vi får hoppas att det goda exemplet från Sverige ger svallvågor runtom i Europa. En svensk hållbarhetssuccé på export?

 

Andreas Boo, VD Pressretur